”Den här branschen sticker ut lite”.
Förra veckan pratade jag med Dag Tolstoy, som för många kanske är mest känd för sina “folk som är”-klipp på sociala medier. I sina korta klipp parodierar han människor med olika personlighetstyper, i olika livssituationer, yrkesroller eller dylikt. Exempelvis “folk som är killar”, “folk som är tjejer”, ”folk som är 30 +” eller “folk som är bakis”.
Efter vårt samtal har jag applicerat de råd som jag fick av Dag, som jag gör efter varje intervju, för att se om jag kan komma närmare målet att bli influencer. Och under den här veckan har jag funderat över följande:
Dag berättade om hur han efter hatstormen har insett hur farligt det är att låta ens självbild och självkänsla definieras av ens följare: Det vill säga att göra ens känsla av värde beroende av hur ens följare reagerar på ens innehåll. Att man inte ska göra det kan nog låta självklart för många men för influencers, som arbetar med att dela med sig av sig själva och sitt privatliv, eller med någon typ av personlig kulturyttring (som humor, musik, konst eller liknande), är det mycket sannolikt att ens mående och självkänsla i hög grad påverkas av reaktionerna på ens senaste inlägg.
Att vara influencer är ju att ständigt “uppträda” för sina följare och dessa uppträdanden är alltid i någon mån personliga: Oavsett vad man gör för slags innehåll lägger influencers ned väldigt mycket av sin person i det och riskerar därmed också att få sin person kritiserad genom att dela med sig av det. I mitt eget fall, där jag försöker göra humor av händelser från veckan, är jag kanske inte lika utlämnad som den som till exempel vloggar om sitt privatliv och uttrycker personliga tankar, men att försöka vara rolig innebär också ett stort socialt risktagande med jobbiga sociala konsekvenser om man misslyckas. Kort sagt är man som influencer väldigt utlämnad mot sina följare.
Därtill kommer att det enda egentliga sättet att utvärdera hur väl man presterar (på jobbet som influencer) är att titta på hur följarna reagerar på ens innehåll: Många visningar, likes och kommentarer betyder att man är duktig och färre att man är dålig. Det är därför lätt hänt att ens känsla av värde korrelerar helt med reaktionerna på ens senaste inlägg.
Detta blir särskilt smärtsamt eftersom sociala medier också styrs av algoritmer. Man kan aldrig vara säker på att ett inlägg ska få det genomslag som man hoppas på eller brukar få – trots att man gör sitt bästa. Influencers har ju normalt inte heller någon redaktör eller producent som kan säga att man varit duktig eller gjort något så bra man kunnat även fast man inte fått de reaktioner man hoppats på.
Det tror jag gör att den här branschen sticker ut lite. Jag gissar att en skådespelare, som gjort sitt bästa och spelat en roll i en film, nog kan känna sig nöjd med sin prestation även om få personer i slutändan gick för att se filmen. Samma sak med en artist som gjort ett bra gig inför en liten publik. Men en influencer som gjort sitt bästa men som inte når ut med sitt inlägg – som inte influerar – gör det nog i regel inte.
Sociala medier är också förrädiska på det sättet att människor för det mesta delar med sig av inlägg där de gör något de är duktiga på. Dessutom styrs som sagt innehållet i flödena av algoritmer som premierar klipp som av olika skäl anses vara särskilt bra anpassade till plattformen. Det flöde man själv får se när man scrollar kommer ju därför i hög grad bestå av de ovanligt lyckade inläggen från olika personer som troligen visar upp något de är duktiga på och som därmed överöses av beröm och hjärtan. När man ser sådana reaktioner på någon annans inlägg och själv inte har något sådant inlägg ute är det lätt hänt att jämför sig med den andras ovanliga lyckoträff och att för egen del känna sig ganska värdelös. Alltså trots att denna främlings prestation inte har något att göra med ens egna prestation.
Dessutom glömmer man ofta att man inte får se alla de misslyckade inläggen från dessa andra personer. Istället jämför man sig bara med de som för tillfället och ovanlighetens skull presterar allra bäst. På så sätt påverkas ens självbild inte bara av reaktionerna eller uteblivna reaktionerna på ens eget innehåll utan också av reaktionerna på andras innehåll.
Dag menade därför att man måste skapa ett sammanhang runt om sig bestående av människor som verkligen känner en – vänner, familjemedlemmar och/eller kollegor – som kan bekräfta att man är värdefull på olika sätt även om man inte för stunden har en viral video.
Dag menade också att han misslyckats med att skapa sådana nätverk runt sig, bland annat eftersom han växte så snabbt på egen hand att han fick för sig att han inte behövde hjälp. Jag tror dock inte att han är ensam om att sakna sådana nätverk. Influencers arbetar ju ofta hemifrån och dessutom ensamma eller i små team. Medan de är heta uppvaktas de förstås av samarbetspartners och branschfolk, men från en dag till en annan kan strålkastarljuset ha förflyttat sig till någon ny stjärna. Plötsligt får man kanske inte den bekräftelse man brukat få trots att man jobbar på som vanligt. Då är det är nog väldigt värdefullt att ha personer runt om sig som inte främst är följare eller samarbetspartners.
Dels för att dessa personer kan bekräfta ens värde även när följarna inte gör det, dels för att dessa personer nog kan påminna om att det som sker på sociala medier inte är allt som räknas livet.
Jag kan verkligen känna igen mig i benägenheten att söka bekräftelse för hur duktig man är hos sina följare. I skrivande stund har jag å ena sidan 232 700 skäl till att känna mig glad – i formen av antalet visningar på min senaste TikTok-video. Å andra sidan tillhör jag exempelvis inte de som i veckan kunnat berätta att de ska tävla i Melodifestivalen. Jag har därför inte fått läsa kommentarer om att jag är fantastisk eller att folk ser fram emot att höra min nya låt. Och därmed känns det som att det går väldigt mycket bättre för andra och självkänslan är tillbaka på låga nivåer igen.
Inte nog med att man inte är bättre än sin egen senaste succé, det räcker att någon gör succé – på något område, oavsett vilket – för att man åter ska känna sig bortglömd och värdelös igen. Och med det sätter vi punkt.
Nu måste jag ut och jaga nästa fix, innan någon annan hittar sin!
Missade du intervjun med Dag Tolstoy? Då kan du lyssna på den här:
Kort om intervjun: Dag berättade om hur han på bara ett halvår gick ifrån helt okänd till en av de största namnen på sociala medie-himlen och om hur framgången gjorde att han tappade uppfattningen om vad som krävdes av honom för att hålla sig kvar i branschen och för att prestera på en professionell nivå. Han berättade också hur detta bland annat ledde till att han slarvade med förberedelserna inför ett framträdande på Rockbjörnen förra sommaren: Ett framträdande som sedan uppmärksammades och – rent av hånades – av Instagramkontot Dyngbagge-galan och som innebar en rejäl hatstorm som nästan kostade honom karriären.
